Mollys Foto Blogg

Ja ni där hemma. Det händer inte så mycket roligt här, det har regnat i snart två veckor och snön försvinner snabbt. Vi går nu in på slutspurten med sportlov och efter det är det endast två helger kvar ut av säsongen.
Regnet har inte stört mig så mycket för än idag då skidorna pekade rekt ner i backen och det gick knappt framåt, ändå höll vi oss ute till kl 7 då gav vi upp med gelé till ben. Vi försöker få in så många timmar ut av träning vi kan innan säsongen är slut nu, målen skall uppnås, även om det varit en tuff säsong att kunna göra så mycket med. Och vårdat sista hopp går till sportlovet nu att försöka sälja så mycket lektioner vi kan.

Det fins två vägar att få elever. Den ena är att berätta för dem hur bra de är och hålla det positivt.
Eller så tar man den tuffare vägen och berättar helt enkelt hur värdelösa de är... Provade detta på en av mina kompisar efter att jag såg henne ute på bräda en dag, och ja vi är fortfarande kompisar och kanske bättre än innan också då jag inte bara säger hur värdelösa de är utan antar mig utmaningen och lär de hur de ska se ut. Och idag åker hon betydligt mycket bättre, fick offra två kvällar men det är det helt klart värt efter hur mycket mer hon tycker om brädåkning nu.
Jag kanske inte skulle använda denna metod på alla mina elever men det funkade ju bra och det är ju ärligt i alla fall.

Så har en vecka till gått. Och den har helt klart flugit förbi.
Har under veckan fotat åt Hemlock för bilder till hemsidan. Så har lyckats fått till snow school och ski patroll, länkar till hemsidan när bilderna kommer up.
Det har varit ganska mycket lektioner vilket är bra, nu kan jag komma ifatt med hyran.
Sedan har det varit en level 1 kurs på skidor som min huskamrat har varit kurs ledare för, så har följt den intensivt också för att kunna lära mig mera.

Det finns tydligen en gräns på hur långt min skidåkning kan gå, nådde denna idag. Nu är frågan hur långt jag kan tänja gränsen.
Vi börjar prata riktigt avancerad åkning ner i minsta detalj och muskel grupper. Min höft nöjdare på vänster sida satte idag stopp då den inte kan böja lika mycket som höger vilket ger mig osymmetriska svängar i åkningen. Tänk er känslan av att stretcha, det går till en viss gräns sedan gör det ont, men med hjälp ut av trycket jag bygger upp i skidorna kan jag töja över smärt gränsen sedan tog det tvärnit, precis som en dörr som slår i en vägg när man öppnar den, det gick inte att slå dörren igenom väggen.
Så hur skall jag nu få dörren igenom väggen?
Hem och stretcha och mycket riktigt har jag betydligt mer rörlighet i höger än vänster. Så nu får jag försöka flytta stoppet i höften lite för varje dag så hoppas jag kunna få till mina korta svängar lite mera jämt.

Så vi har ju lyckats öppnat liftarna i alla fall, men med regnet som kom över helgen försvann en hel del snö. Så idag efter stängning har vi ett team som skall skotta snö från sidorna och in i backen på de ställen där det fattas mycket, och i morgon bitti innan öppning har vi ett till team som skall skotta mera. Så just nu är det ett ända stort pussel som skall lappas ihop, då det inte ser ut att komma mera snö så långt prognosen sträcker sig.
Detta måste genom tiderna vara det sämsta året någonsin när det kommer till snö.
Men just nu är den enda vägen jag kan se det så länge vi kan ha en lift öppen finns det jobb.

Så var den bästa dagen på säsongen över. Idag har vi förberett för öppning i morgon vilket innebär att vi får åka snö skoter och åka bräda eftermsnöskotern.
Sedan provkör de liftarna och våran uppgift är att åka så mycket vi kan och träna liftvakterna med de dummaste senarien du kan tänka dig, så med andra ord sagt orten är stängd för oss att provåka.
Så detta är bara en gång om året, nu hoppas jag att vi har flera snöiga dagar att sefram emot.

Som ni kanske har märkt är det lite svårt att uppdatera när man inte har internet, men nu skall jag försöka uppdatera lite mera.
För er som inte har hängt med i svängarna har jag nu lämnat Australien och är tillbaka i Kanada.
Här har det inte varit någon snö så har inte haft något jobb ännu men i morgon skall vi vända på det. Äntligen har det dragit in en storm som tog med sig snö och inte bara regn, förberedelser i morgon och öppning på lördag.
Så vad har jag varit upp till då i snart fyra veckor?
Först jul med mor och far på besök, och en tur till Whistler vilket också blev mina första dagar på snö för den här säsongen.
Sedan gått på snöskor turer nästan varje dag, och tittat på en hel del filmer.
Lyckades också åka till maning, vilket är en liknande ort till Hemlock där jag jobbar, detta blev en tur i sej då vi fick punktering efter bara våran väg ner, med en mekaniker i bilen var det fixat på tio minuter. Men båda fälgarna på höger sida fick sig en smäll med en fin buckla var. Men vi tog oss både fram och tillbaka.
I går åkte jag ner till klätter gymet, grymt roligt och jobbigt har lite träningsvärk i armarna idag.
Och idag slog jag nog personbästa på snöskor upp till toppen.
Vi hörs snart igen

Nu har det hänt mycket. Hade inte tid att skriva förra veckan. Först av allt hade vi säsongs avslutning med Smiggens, mitt arbetslag, detta var super roligt. Det var middag med underhållning, priser som skulle delas ut, en film i hopklippt och en sång skriven.
Dagen efter det hade vi stor middag hemma hos oss med massa kompisar. Också jätte trevligt.
Tisdagen hade vi avslutning med våran adaptive tränings grupp. Detta var också min sista dag på arbetet. Nu är jag klar för denna säsong.
I onsdags körde en kompis från Jindabyn till Melbourne. Så hängde med där. Vi lyckades hitta den minsta tänkbara vägen, vi satt och körde ut från Jindabyn, på en liten väg, denna blev bara mindre och mindre, tills lut var det inga streck kvar på vägen, den blir bara krokigare och krokigare och vi är långt ut på landet, kommer över ett krön och där tog vägen slut och ut på en grusvägen bar det av, grusvägen blev nu smalare och smalare tills vi satt och körde på kanten av klippor. Deta blev ett äventyr som varade två timmar. Vi fick se mycket dock, såg både vild hästar, papegojor, och några andra konstiga djur. Men sedan kom vi ut på en riktig väg igen, och fram kom vi, stannade också på ett ställe för att leta vilda koalors och de hittade vi, de är ganska så söta. Så detta blev en oplanerad safari genom Australiens berg.
I morgon åker jag vidare, får se var jag hamnar då.

Vet inte hur man tänker när man sätter sin 5 åring i en fulldags nybörjarlektion en dag när det spöregnar och blåser små spik. Om du vill att de aldrig mer skall åka skidor så funkar det. Jag kan säga att ut av 6,5h kanske vi åkte skidor 1,5h de lärde sig inte ens att stanna. Om den ena grät började den andra och den tredje står och skriker, då är det inte lätt eller. De var alla dyngsura när vi gick in för rast, och på lunchen stängde de ner orten på grund ut av blixt och dunder, så vi fick 2h lunch innan vi gick tillbaka ut.
Själv hade jag fem lager kläder på, regnet började tränga igenom lag numer tre redan efter en timme. Och två par handskar räckte inte långt.

Träning i torsdags hade tema med three treck, så en skida och två hjälpskidor. Detta för de som bara har ett ben. Det som var svårast med detta var att stå på ett ben i två timmar, och då bytte vi ändå ben lite då och då för att få känna på båda benen. Tror att jag klarade ett ben som mest 8 min innan jag måste sätta ner foten igen.
En svår grej med den här typen av träning är att sätta sig in i någons situation och inte använda de muskler jag redan har. Det är så ingått i huvudet och muskel minnet hur saker skall bli gjorda så det är svårt att helt slappna av och komma till en lösning och ett svar på uppgifterna vi får.
Uppgiften vi oftast får är att hitta en steg för steg metod hur man skall lära ut allt detta.

Andra träningen i går för funktionshindrade, temat idag var låg rörlighet under midjan. Vi började med 4-track, vilket innebär att du har stöd från 2 extra skidor som ser ut som kryckor. Vi fick i uppgift att försöka lista ut hur man svänger fast utan att använda några muskler under midjan, tog ett tag men listade ut det med rotation i övre kroppen och svänga med händerna som hade skidor.
Andra uppgiften var att spänna ihop skidspetsarna och spänna fast rep som sedan går på utsidan av benen. Det funkade precis som tyglar på en häst, sväng höger och vänster, lite svårare dock då du måste rädda utsidan så den inte fångar fel edge.

Nu är det illa, har haft 5 åringar lite för länge tror jag, behöver ha tillbaka min skolgrupper ett tag innan jag går baklänges i åldring.
Hur som när det kommer till småttingar måste man tänka som en för att hålla de underhållna. Att förklara hur skidorna funkar i term av de 5 komponenterna funkar inte, detta funkar ju inte ens på vuxna, att leka en lek som leder till de 5 komponentens är mycket bättre. Tillexempel att vara zombis för att få upp armarna och komma längre fram i pjäxan, eller varför inte grizly björnar funkar bra och hela berget vänder sig om när det kommer ner 10 ungar skrikandes och vrålandes som grizly björnar.
En anan rolig övning är att försöka ha sönder spännena på pjäxan eller varför inte göra sylt, jordgubbar fram i pjäxan och mosa dem till sylt, detta funkar super för balans övning.
Sen har vi ju den långa liften, det är jobbigt när det är pinsamt tyst så frågor funkar alltid som, skulle du hellre ha en drake som husdjur eller vara en drake? Detta är nog min favoritfråga för följdfrågan blir alltid vad skulle du göra om du hade/var en drake? Och svaren är alltid roliga, fantasin tar aldrig slut. När man tror man har det knasigaste någonsin som en idé lägg på lite till och det blir ännu bättre, varför inte ha ett hus så stort att det skulle täcka hela skid orten, vad skulle du då ha i dit hus? Eller om du hade en miljon kr gör detta till alla pengar i värden vad skulle du göra då?
Så går det runt runt hela dagen, känns inte som jag behöver använda huvudet allt för mycket saker bara kommer, så som om de har en favorit figur se till att detta kan bli en lek, få dem att komma upp med idén och sen barns mycket roligare.

Nu skriker vi efter snö, när Australiens största skidort i storlek med Åre har en backe öppen och en enda lift då är det illa, och detta på grund av för lite snö.
Men så länge det är en enda backe öppen så kan jag fortfarande jobba och så även igår. Med fyra lager kläder och en stor regnjacka som går ner till knäna stod jag ute igår i ös regn. Jag skall försöka beskriva det så gott jag kan men tror att det är omöjligt, det rann floder ner för backen, och det var som att stå i ett vattenfall. Jag är ju lite konstig så jag tycker nästan det blir mysigt, så länge jag är varm och torr spelar t inte så stor roll att det bara rinner på utsidan av kläderna.
Med inget hopp kvar för denna resort att den skulle fortsätta vara öppen kom det lite snö i morse, nu är det snöstorm utanför och jag hoppas det fortsätter så vi kan öppna på riktigt snart.

Nu vet jag precis hur det känns att ha tusen nålar i handen. I måndags när jag satte upp staketet vi har runt barn området lyckades jag ta tag i botten på det och drog, tänkte inte på att pinnarna är gjorda ut av glasfiber. Självklart gled de rakt igenom och lämnade en miljon glasfiber stickor i högerhanden. Osynliga små rackare so gör jäkligt ont och allt jag tar i blir som tusen nålar, aj.