Mollys Foto Blogg

Det fins två vägar att få elever. Den ena är att berätta för dem hur bra de är och hålla det positivt.
Eller så tar man den tuffare vägen och berättar helt enkelt hur värdelösa de är... Provade detta på en av mina kompisar efter att jag såg henne ute på bräda en dag, och ja vi är fortfarande kompisar och kanske bättre än innan också då jag inte bara säger hur värdelösa de är utan antar mig utmaningen och lär de hur de ska se ut. Och idag åker hon betydligt mycket bättre, fick offra två kvällar men det är det helt klart värt efter hur mycket mer hon tycker om brädåkning nu.
Jag kanske inte skulle använda denna metod på alla mina elever men det funkade ju bra och det är ju ärligt i alla fall.

Så har en vecka till gått. Och den har helt klart flugit förbi.
Har under veckan fotat åt Hemlock för bilder till hemsidan. Så har lyckats fått till snow school och ski patroll, länkar till hemsidan när bilderna kommer up.
Det har varit ganska mycket lektioner vilket är bra, nu kan jag komma ifatt med hyran.
Sedan har det varit en level 1 kurs på skidor som min huskamrat har varit kurs ledare för, så har följt den intensivt också för att kunna lära mig mera.

Här kommer en bra historia om attityd som beskriver en personlighet väldigt bra.
Det här är våran chef för parken, han som bygger alla hopp och rails, han måste idag vara i 35 års åldern, bor här året runt med sin familj. Jätte shyst kille som är ganska tyst av sig men börjar du prata med honom så slutar han inte. Hur som nu har ni fått er en liten bild ut av vem det här är. Historien lyder så här:
För några år sedan (antar ganska många) sökte han jobb i Whistler, han hade då haft långt hår, de som intervjuade hade sagt att vi har grooming standards, vilket här över innebär, kort klippt och rakat skägg. Han hade gått till en frisör klippt av sig håret, köpt en kavaj och gått tillbaka nästa dag och fick jobbet.
Detta en bra historie i mina ögon, inget tjafs om att om man inte får se ut som man vill och aldrig mera gå tillbaka, vill man ha jobbet så anpassar man sig till förhållandena.

Det finns tydligen en gräns på hur långt min skidåkning kan gå, nådde denna idag. Nu är frågan hur långt jag kan tänja gränsen.
Vi börjar prata riktigt avancerad åkning ner i minsta detalj och muskel grupper. Min höft nöjdare på vänster sida satte idag stopp då den inte kan böja lika mycket som höger vilket ger mig osymmetriska svängar i åkningen. Tänk er känslan av att stretcha, det går till en viss gräns sedan gör det ont, men med hjälp ut av trycket jag bygger upp i skidorna kan jag töja över smärt gränsen sedan tog det tvärnit, precis som en dörr som slår i en vägg när man öppnar den, det gick inte att slå dörren igenom väggen.
Så hur skall jag nu få dörren igenom väggen?
Hem och stretcha och mycket riktigt har jag betydligt mer rörlighet i höger än vänster. Så nu får jag försöka flytta stoppet i höften lite för varje dag så hoppas jag kunna få till mina korta svängar lite mera jämt.

Så vi har ju lyckats öppnat liftarna i alla fall, men med regnet som kom över helgen försvann en hel del snö. Så idag efter stängning har vi ett team som skall skotta snö från sidorna och in i backen på de ställen där det fattas mycket, och i morgon bitti innan öppning har vi ett till team som skall skotta mera. Så just nu är det ett ända stort pussel som skall lappas ihop, då det inte ser ut att komma mera snö så långt prognosen sträcker sig.
Detta måste genom tiderna vara det sämsta året någonsin när det kommer till snö.
Men just nu är den enda vägen jag kan se det så länge vi kan ha en lift öppen finns det jobb.

Så var den bästa dagen på säsongen över. Idag har vi förberett för öppning i morgon vilket innebär att vi får åka snö skoter och åka bräda eftermsnöskotern.
Sedan provkör de liftarna och våran uppgift är att åka så mycket vi kan och träna liftvakterna med de dummaste senarien du kan tänka dig, så med andra ord sagt orten är stängd för oss att provåka.
Så detta är bara en gång om året, nu hoppas jag att vi har flera snöiga dagar att sefram emot.

Som ni kanske har märkt är det lite svårt att uppdatera när man inte har internet, men nu skall jag försöka uppdatera lite mera.
För er som inte har hängt med i svängarna har jag nu lämnat Australien och är tillbaka i Kanada.
Här har det inte varit någon snö så har inte haft något jobb ännu men i morgon skall vi vända på det. Äntligen har det dragit in en storm som tog med sig snö och inte bara regn, förberedelser i morgon och öppning på lördag.
Så vad har jag varit upp till då i snart fyra veckor?
Först jul med mor och far på besök, och en tur till Whistler vilket också blev mina första dagar på snö för den här säsongen.
Sedan gått på snöskor turer nästan varje dag, och tittat på en hel del filmer.
Lyckades också åka till maning, vilket är en liknande ort till Hemlock där jag jobbar, detta blev en tur i sej då vi fick punktering efter bara våran väg ner, med en mekaniker i bilen var det fixat på tio minuter. Men båda fälgarna på höger sida fick sig en smäll med en fin buckla var. Men vi tog oss både fram och tillbaka.
I går åkte jag ner till klätter gymet, grymt roligt och jobbigt har lite träningsvärk i armarna idag.
Och idag slog jag nog personbästa på snöskor upp till toppen.
Vi hörs snart igen